Skada på c1 och c2

Skador vid halsryggen förekommer inom cirka 3–4 andel från varenda trauman tillsammans med trubbigt våld. detta existerar viktigt för att tidigt känna igen patienter tillsammans med halsryggsskador då dem kunna orsaka svåra neurologiska handikapp, kraftigt reducerad livskvalitet till den enskilde patienten samt stora kostnader till samhället.

Nästan lika viktigt existerar detta för att vid en säkert sätt behärska »fria« patienter utan aktuell skada inom halsryggen på grund av för att undvika onödig immobilisering [1].

För för att underlätta klinisk granskning från patienter tillsammans med halsryggstrauma äger flera algoritmer utvecklats. dem numeriskt värde maximalt erkända existerar länk eller koppling (National emergency X-radiography utilisation study) samt CCR (Canadian C-spine rule) [2].

Båda fungerar liksom beslutsstöd på grund av för att värdera nödvändigheten från radiologisk undersökning.

Omhändertagande

Prehospitalt

I prehospitalt vård från traumapatienter ingår åtgärder på grund av för att skydda patienten mot sekundära ryggmärgsskador nära losstagning, förflyttning samt behandling vid skadeplatsen.

Historiskt äger immobilisering tillsammans hård nackkrage samt ryggbräda (spineboard) varit standard. Risker tillsammans med denna behandling, liksom trycksår samt smärta, äger påpekats. kom detta nya rekommendationer avseende spinal rörelsebegränsning nära trauma, fokuserande vid individanpassad analys [3]. dem nya rekommendationerna innebär inom korthet för att vakna patienter förmå skydda sin personlig halsrygg samt för att hård halskrage endast bör användas nära mindre förflyttningar då patienten ej kunna säkra sin personlig halsrygg.

Intrahospitalt

Det finns ej lika tydliga riktlinjer till intrahospitalt vård såsom på grund av prehospitalt.

Individanpassad granskning bör göras samt hård halskrage undvikas inom möjligaste mån. Lägesändringar bör ske tillsammans manuell stabilisering ifall detta behövs. nära förflyttningar inom sjukhuset används huvudblock från mjukt skumgummi alternativt motsvarande.

Status

Akut vård från traumapatienter tillsammans misstänkt skada inom halsryggen sker, liksom till övriga traumapatienter, tillsammans med ABCDE-koncept samt ATLS-algoritm (ATLS = advanced trauma life support).

läka kotpelaren bör palperas samt sår, hematom samt smärta noteras. Grovneurologiskt ställning eller tillstånd innefattande reflexer, kraft samt sensorik bör utföras samt dokumenteras; nära misstänkt ryggmärgsskada ingår även granskning per rektum. nära utstrålande smärta existerar enstaka dermatomkarta mot hjälp på grund av nivåbestämning [4].

När patientens tillåtelse tillåter bör neurologiskt ställning eller tillstånd undersökas samt dokumenteras mer utförligt, samt ASIA-klassifikationen existerar då en god redskap för hjälp [5].

Vid nytillkomna fokalneurologiska symtom samt nära medvetandesänkning bör ständigt radiologisk granskning göras.

Typ 1 utgör skada i toppen av dens och är ovanlig

Övriga patienter bör handläggas i enlighet med kriterierna inom Canadian C-spine rule [2].

Radiologi

God tillgänglighet samt utmärkt visualisering från benstrukturer fullfölja för att datortomografi (DT) existerar förstahandsvalet nära trauma [6].

Magnetresonanstomografi (MR) används inom detta brådskande omhändertagandet, framför allt då DT inger anklagelse ifall ligamentskada samt nära påverkad neurologi utan fynd vid DT.

Anatomi

Halsryggen består från sju halskotor, C1–C7.

dem numeriskt värde översta kotorna, C1 samt C2 (atlas samt axis), existerar maximalt morfologiskt avvikande. Atlas (C1) existerar ringformad tillsammans konkava ledytor inflytelserik mot occipitalkondylerna. Axis (C2) besitter enstaka framträdande benutväxt kranialt, dens axis. Nästan 50 andel från flexion samt extension, liksom 50 andel från halsryggens rotationsförmåga, tas ut inom nivån C0–C2 [7].

C3 mot C7 existerar mer lika övriga kotor inom ryggraden dock något mindre.

Stabilitet

Skadans inverkan vid stabiliteten existerar enstaka betydelsefull faktor för att ta hänsyn mot. enstaka instabil skada kunna, liksom namnet antyder, utföra för att benstrukturer ändrar bostadsort sig samt skadar något som ligger nära eller är i närheten känsliga strukturer såsom ryggmärg, blodkärl samt nervrötter.

Stabilitet inom ryggraden kunna inom korthet definieras liksom »ryggkotornas förmåga för att förbli sammanhängande tillsammans bevarat inbördes förhållande beneath normala fysiologiska förhållanden«.

Detta regleras från en komplext samspel mellan centrala nervsystemet, muskler, ben, ligament samt intervertebraldiskar [8].

Halsryggens stabiliserande ligamentkomplex tillåter en stort rörelseuttag samtidigt vilket detta begränsar rörelse utanför ändlägena. Atlanto-occipitalt finns en struktur från ligament samt ledkapslar likt förhind­rar överrörlighet mellan skalle samt halsrygg.

Ligamentum transversum (i detta kruciforma ligamentet) existerar kraftigast samt fixerar dens axis mot atlas tillsammans tillsammans ligamentum alare samt förhindrar instabilitet mellan C1 samt C2. Nedanför C2 utgörs stabiliteten framför allt från dem diskoligamentära komplexen, grundlig intervertebraldiskar, anteriora longitudinella ligament (ALL), posteriora longitudinella ligament (PLL), ligamentum flavum, interspinala ligament samt fasettledernas ledkapslar [9].

Skademekanismer

Morfologiskt skiljer sig den övre halsryggen (occiput–C2) således resehandling många ifrån den nedre delen (C3–C7, även benämnd dem subaxiala nivåerna) för att skador inom dessa klassificeras separat.

dem subaxiala skadorna existerar mer lika dem torakolumbala samt kunna inom princip klassificeras vid identisk sätt. Olika skademekanismer ger upphov mot specifika skademönster. Såväl kompressions- vilket distraktions- alternativt rotations-/translationsvåld samt tillhörande skador förekommer. Dessa krafter existerar ej sällan kombinerade tillsammans extensions- alternativt flexionsvåld [10].

Historiskt äger flera olika struktur till för att kategorisera skador inom halsryggen utvecklats.

Samtliga innefattar skildring från skadan utifrån halsryggens position samt kraftens rörelse inom samband tillsammans med skadetillfället. Senare äger även skador vid detta diskoligamentära komplexets stabilitet samt neurologisk inflytande tillkommit [9, 11].

Oavsett vilket struktur likt används sålunda existerar detta viktigt för att notera misstänkt traumamekanism till för att snabbt behärska länka ihop denna tillsammans med symtom samt skadans radiologiska utseende samt till för att värdera stabiliteten.

Skador inom övre halsryggen

Occipitalkondylfraktur

Frakturer genom occipitalkondylerna existerar vanligen stabila samt behandlas då tillsammans halskrage.

Vid direkta eller indirekta tecken på skada på CT halsrygg kompletteras underökningen ofta med MR för diagnostik av mjukdelsskador

nära högenergivåld förekommer ofta associerade intrakraniella skador. inom sällsynta fall, nära större avlöst fragment samt avlösning från ligamentkomplexet, förmå frakturer inom occipitalkondylerna existera höggradigt instabila samt kräva kirurgisk åtgärd [10]. inom ovanliga fall skadas samtliga ligament mellan occiput samt C1 vilket leder mot ett atlanto-occipital dislokation, enstaka skada tillsammans med upphöjd mortalitet direkt nära skadetillfället [12].

Frakturer inom C1

Frakturer inom atlas är kapabel artikel stabila alternativt instabila, beroende vid ifall ligamentum transversum skadats.

Kraftigt dislokerade skador ger skador vid medulla såsom ej existerar förenliga tillsammans liv.

Jeffersonfrakturen existerar den vanligaste frakturen inom atlas samt innebär skada vid både främre samt bakre atlasbågen. Traumamekanismen existerar kompression tillsammans med samtidig hyperflexion alternativt hyperextension, mot modell dykolyckor.

nära isärsprängning från atlasringen bör ligamentskada misstänkas, vilken förmå kräva kirurgisk åtgärd. Frakturer inom atlas endast grundlig massa lateralis existerar stabila [10].

Frakturer inom dens axis (C2)

Dens axis-frakturer utgör 18 andel från samtliga halsryggsfrakturer, samt hos patienter ovan 80 kalenderår står dem till 50 andel [13].

Densfrakturer klassificeras utifrån frakturlokalisation.

Typ 1 utgör skada inom toppen från dens samt existerar ovanlig. Typ 2-frakturer existerar vanligast samt existerar lokaliserade inom övergången mellan dens samt kotkroppen. Typ 3-skador förlöper ner inom C2:s kotkropp [14].

Patienter tillsammans med densfrakturer uppvisar sällan neurologisk effekt nära tillträde mot vårdinstitution.

Ryggmärg eller nervrötter som står under tryck av t ex benfragment, epiduralhematom eller intryckt disk bör dekomprimeras akut (inom timmar)

besitter våldet varit således kraftigt för att detta medfört enstaka större dislokation påverkas medulla inom därför upphöjd grad för att patienten oftast avlider.

Typ 1- samt typ 3-skador existerar oftast stabila samt förmå behandlas tillsammans halskrage. på grund av typ 2-skadorna saknas internationell konsensus ifall optimal behandling; alternativen existerar hård halskrage, haloväst alternativt kirurgisk fixation [13].

Risken på grund av pseudartrosutveckling nära konservativ behandling existerar relativt massiv, framför allt nära typ 2, dock viss fara finns även nära typ 3-skador [10]. nära större felställning bör frakturen reponeras, ofta behövs även kirurgisk fixation.

Hangman’s fracture (C2)

»Hangman’s fracture« existerar ett potentiellt instabil fraktur genom pars interarticularis inom C2 bilateralt.

Namnet kommer ursprungligen ifrån detta våld likt halsryggen utsätts till nära enstaka hängning: hyperextension samt distraktion. Den moderna klassifikationen delar in dessa frakturer efter skademekanism samt stabilitet. Typ 1 existerar enstaka extension–kompression tillsammans bilaterala pars-frakturer; ligamentapparaten existerar oftast intakt samt frakturen förmå då behandlas tillsammans halskrage [15].

Kan vara instabil

nära typ 2 samt typ 3 involveras ofta C2/C3-disken samt ALL/PLL, vilket innebär upphöjd fara på grund av instabilitet samt kirurgisk intervention är kapabel existera aktuell.

Frakturer inom C3–C7

Burstfraktur

En »burst«-fraktur uppkommer genom axialt våld tillsammans halsryggen inom neutral position. Frakturen existerar oftast stadig samt är kapabel då behandlas icke-kirurgiskt, dock angående dem bakre frakturfragmenten buktar in avsevärt inom spinalkanalen samt ger neurologisk resultat alternativt angående ligamentskada misstänks kunna kirurgisk intervention artikel aktuell [16].

Teardrop

»Teardrop«-frakturer engagerar kaudala delen från främre kotkroppen samt ger en karakteristiskt utseende vid röntgen.

Skadan orsakas antingen från hyperflexion alternativt hyperextension tillsammans samtidig kompression från halsryggen. Teardropfrakturer efter hyperflexionsvåld existerar vanligen instabila, kunna innefatta neurologisk inverkan tillsammans med tetrapares samt kräver ofta kirurgisk åtgärd [16].

Den här guiden är riktad till personer som har en ryggmärgsskada på nivån C1-C4 och till deras närmaste

Teardropfrakturer orsakade från hyperextension existerar vanligen stabila samt behandlas tillsammans med halskrage.

Luxationer/frakturer från fasettlederna

Vid luxationer från fasettlederna rör sig den inferiora fasetten tillhörande den kraniala kotan ovan den superiora fasetten tillhörande den kaudala kotan vid bas från hyperflexion tillsammans distraktion.

Den anterolistes vilket skapas är kapabel orsaka kompression från ryggmärg/nervrötter samt neurologisk konsekvens. Luxationen kunna existera uni- alternativt bilateral samt tillsammans med alternativt utan fasettledsfraktur. Bilaterala skador existerar allvarliga samt orsakar ofta kompression från ryggmärgen medan enstaka unilateral luxation företrädesvis påverkar den utpasserande nerv­roten.

Fasettledsluxation tillsammans med ryggmärgspåverkan kräver akut reponering tillsammans avlastande skallsträck.

»Teardrop«-fraktur av extensions-typ

Bilaterala luxationer existerar höggradigt instabila även efter reponering. Unilaterala luxationer existerar, förutsatt för att den kontralaterala fasettleden existerar oskadad, mer stabila [17]. Fasettledsluxationer existerar tillsammans tillsammans med C1–C2-frakturer samt frakturer genom foramen transversum ett från dem skador vilket förknippas tillsammans skada vid arteria vertebralis.

Vilka patienter vilket bör screenas till artärskador nära frakturer inom halsryggen existerar omdebatterat [18].

Ankyloserande spondylit samt DISH

Ankyloserande spondylit (Bechterews sjukdom) existerar ett inflammatorisk ledsjukdom likt främst drabbar kotpelaren samt SI-lederna. inom dem svårare fallen ses sammanväxningar mellan kotkropparna (»bamburyggrad«) vilket fullfölja för att kotpelaren nära enstaka fraktur, likt en rörben, får långa hävarmar runt skadenivån.

Detta innebär fara på grund av ökad neurologisk konsekvens även efter skadetillfället, då små rörelser inom frakturen är kapabel ge upphov mot massiv dislokation [19].

Diffus idiopatisk skeletal hyperostos (DISH) kunna nära framskriden sjukdom innebära liknande risker nära fraktur såsom nära ankyloserande spondylit. Båda tillstånden medför utmaningar nära traumaomhändertagandet, såväl nära förflyttningar liksom nära kirurgisk intervention [20].

nära förflyttning existerar detta viktigt för att behålla patientens normala rygg- samt nackkonfiguration.

Ryggmärgsskador

Ryggmärgsskador inom halsrygg samt högt inom torakalryggen är kapabel ge neurogen chock tillsammans med nedsänkt puls samt lågt blodtryck samt inflytande från andningsfunktionen. Patienter tillsammans neurogen chock behöver övervakas vid intensivvårdsavdelning/övervakningsavdelning då dem är kapabel behöva respiratorvård beneath enstaka mindre period alternativt ett längre behandling tillsammans med trakeostomi [21] (se tabell).

Skador högt inom halsryggen tillsammans inverkan vid ryggmärgen är kapabel påverka andningscentrum tillsammans med dödlig utgång direkt vid skadeplatsen.

Bröstryggmärgssyndrom

Bröstryggmärgssyndrom (central cord syndrome) existerar enstaka inkomplett skada vid ryggmärgen likt ger större neurologisk inverkan inom dem övre extremiteterna jämfört tillsammans dem nedre.

Blåsdysfunktion kunna inträffa. Vanligen ses bröstryggmärgssyndrom efter lågenergivåld hos personer ovan 50 tid tillsammans degenerativa förändringar inom halsryggen. Ofta ses ingen fraktur alternativt ligamentskada vid radiologiska undersökningar [22].

Behandlingen existerar allt oftare kirurgisk dekompression tillsammans avlastning från ryggmärgen.

Behandling

Behandlingen från halsryggskador syftar mot läkning utan försämrat läge samt bibehållande från således många neurologisk funktion såsom möjligt.

Halsryggssfrakturer såsom klarar för att läka tillsammans med yttre stabilisering behandlas tillsammans hård halskrage.

nära ska­dor ovan C2 samt nedan C6 läggs förlängning ovan nedre torakalryggen mot, således kallad CTO (cervikal–torakal ortos).

»Burst«-fraktur där fragment dislokerat in mot spinalkanalen

Krage/ortos bör användas dygnet runt, vanligen inom 6 mot 12 veckor, samt patienten behöver utbildas inom hur den hanteras.

Haloväst introducerades beneath talet vilket enstaka icke kirurgisk behandling från instabila frakturer inom både övre samt nedre halsryggen samt ger större stabilitet jämfört tillsammans ortos. Metoden existerar förhållandevis enkel: fyra skruvar skruvas in inom kraniet, numeriskt värde frontalt samt numeriskt värde parietalt på baksidan öronen, samt kopplas mot stag likt existerar fixerade inom enstaka väst.

dem senaste årens tillväxt från operationstekniker äger gjort för att halovästens användningsområde minskat, dock till komminuta frakturer involverande flera nivåer, såsom existerar svåra för att fixera kir­urgiskt utan för att ta försvunnen all rörlighet inom halsryggen, är kapabel den artikel en god behandlingsalternativ.

Vid halsryggsfrakturer tillsammans med massiv instabilitet och/eller neurologisk effekt existerar behandlingen vanligen kirurgisk.

Kirurgisk teknik blir bestämt från skadans typ samt lokalisation. Såväl ventral vilket dorsal kirurgi, ibland inom kombination, används. på grund av för att nå stabilitet behövs ofta fixering från flera nivåer vilket förmå leda mot avgörande rörelseinskränkningar.

Vid felställning tillsammans kompression från neurologiska strukturer bör en skallsträck anläggas akut till för att avlasta ryggmärgen inför definitiv kirurgi.

Detta sker genom för att ett topp skruvas fast inom kraniet samt kopplas mot vikter tillsammans patienten inom ryggläge inom sovplats. Finns kompetens vid den lokala kliniken förmå sträcket läggas vid område, annars bör patienten akut flyttas mot närmsta ryggkirurgiska vårdcentral eller sjukhusavdelning på grund av omhändertagande.

Läs även författarintervjun tillsammans med Jesper Hallsten

Läkartidningen.

;

Läkartidningen /