När kom rasen till sverige

Rasbiologi, rasforskning, rasteori alternativt raslära tillsammans med mera fanns förr, särskilt beneath talet samt fram mot talets inledande halva, enstaka pseudovetenskapligvetenskapsgren vilket utforskande samt studerade människoraser, såsom deras karakteristiska attribut samt släktskapsförhållanden, samt ärftliga, klimatologiska samt sociala faktorer såsom påverkade människorasernas uppkomst samt tillväxt, ofta tillsammans med syftet för att förhärliga den egna rasen samt ge upphov mot rasmedvetenhet samt rasantipati tillsammans med mera.^[1][2][3][4]

Begreppen associeras vanligen tillsammans rashygien alternativt eugenik, äldre undersökning kring chansen för att rasförädla olika folkgrupper tillsammans hjälp från biologiska såväl vilket sociokulturella åtgärder.

Idag betraktas rasbiologin vilket enstaka pseudovetenskaplig lära utan vetenskaplig bas.

I landet fanns Statens institut till rasbiologi ansvarigt till forskningen.^[5]

Historia

[redigera | redigera wikitext]

Rasbiologin upptog idéer ifrån bland annat antropologin, genetiken samt arkeologin samt utvecklades således småningom mot ett lära ifall hur ett ras skulle förädlas.

Ofta förknippas rasbiologin tillsammans Nazitysklands relaterade till rasism tankesystem, dock dess rötter sträcker sig bakåt mot åtminstone samt talet. Idén angående ras såsom enstaka mänsklig egenskap är kapabel härledas mot iberiska halvön beneath talet samt hur kristna härskare använde tanken angående "blodets renhet" till för att förtrycka konverterade kristna (ofta tidigare muslimer samt judar).

Rasbiologin förmå delvis härleda sitt ursprung mot romantikens idéer angående ett folksjäl samt detta egna folkets renhet.^[6]

talet

[redigera | redigera wikitext]

Rasbiologins akademiska rötter är kapabel man hitta framför allt hos Arthur dem Gobineau vilket inom sin volym Essai sur l'inégalité des races humaines ("Essä ifall människorasernas olikhet") tid framlade teorin för att människogruppers tradition existerar grundad inom raser: den vita rasen, svarta rasen, röda rasen samt gula rasen, samt för att dessa ej skall blandas.

ifall enstaka sådan blandning sker kommer detta i enlighet med Gobineau för att leda mot "degenerering". mot detta fogar han en deklinistiskt perspektiv: raserna blandas redan allt till många samt världen blir sämre samt sämre liksom enstaka resultat. han placerar den "ariska" alternativt "germanska" rasen högst inom rang, samt hävdar för att den besitter monopol vid estetik, intelligens samt inflytande.

andra inflytelserika tänkare inom denna tanketradition existerar Herbert Spencer samt Francis Galton.

Sverige blev under talet första hälft känt som ett föregångsland när det gällde rasbiologisk forskning

Ola Larsmo sammanfattar rasbiologin tillsammans med för att den "ville existera ett vetenskap, besläktad tillsammans antropologin, dock spetsad tillsammans genetikens nya mendelska rön. Rasbiologin ville tolka detta mesta inom samhället utifrån ärftlighetslära." han tillägger för att "rashygien existerar däremot rasbiologins användbar, praktiska sida."^[7]

Föreställningar angående ras

[redigera | redigera wikitext]

Antropologiskt råder konsensus för att detta ej finns människoraser, samt man anser för att försök mot identifiering från rasskillnader mellan människor ej existerar enstaka vetenskaplig verksamhet.^[8][9]Sociologisk undersökning besitter demonstrerat för att fördomsfyllda historiska föreställningar angående existensen från "raser" bland människor förmå erhålla konsekvenser till individers liv genom såväl privilegier vilket exkludering samt diskriminering.^[10] "Ras" betraktas idag inom vetenskapen såsom ett social konstruktion var konstruktionen från "ras" sker genom enstaka process såsom kallas rasifiering.

inom västerländska samhällen finns rasregelsystem var skapandet från "ras", rasidentiteter samt rasrelationer helt alternativt delvis skett genom enstaka naturalistisk alternativt historicistisk modell, alternativt inom kombination. Den inledande utgår ifrån rasbiologiska antaganden angående högre samt lägre stående raser medan den senare utgår ifrån kulturella samt kulturrasistiska principer.^[11][12][13]

Konstruktion från rasregelsystem

[redigera | redigera wikitext]

Forskare, vilket exempelvis David Theo Goldberg, äger studerat hur olika stater inom Europa konstruerat sina respektive rasregelsystem.

Detta besitter gjorts i enlighet med honom genom huvudsakligen numeriskt värde modeller, den historicistiska samt den naturalistiska. Den naturalistiska modellens utgångspunkt existerar för att förklara nationell överlägsenhet genom för att naturalisera konstruerade rasskillnader via rasbiologiska diskurser ifall högre respektive lägre stående raser. Bland dem stater likt räknas mot dem vilket använt denna typ från konstruktion existerar främst Tyskland.^[11][13]

Arbete tillsammans rasbiologi inom Sverige

[redigera | redigera wikitext]

Den svenske antropologen Anders Retzius indelade vid talet människoraser efter skallindex samt hans son Gustaf Retzius hävdade för att den svenska nationen fanns den maximalt homogena från samtliga europeiska nationer tillsammans med 87 andel långskalliga samt endast 13 andel kortskalliga.^[14]

År bildade den tyske läkaren Alfred Ploetz tillsammans tillsammans sin svåger Ernst Rüdin den tyska organisationen Deutsche Gesellschaft für Rassenhygiene (det tyska sällskapet på grund av rashygien) vilket denne inom struktur från en internationellt ordensliknande sällskap försökte sprida världen ovan.

Artikel i tidningen Populär Historia där Maria Björkman berättar om rasbiologins intåg i Sverige

Medlemmarna måste bland annat redovisa sin personlig familjebakgrund. dem försökte inledningsvis etablera sig inom land via kontakter tillsammans Retzius dock denne fann ordenssällskapets stadgar konstiga samt sektliknande.

Hösten kalenderår etablerades emellertid Svenska sällskapet till rashygien nära en träff vid logi Kronprinsen inom huvudstaden. Bland medlemmarna inom detta informella sällskapet fanns Herman Nilsson-Ehle, Nils Wohlin, Alfred Petrén, Nils von Hofsten, Herman Lundborg, Elis Essen-Möller samt Johan Thyrén.^[15]

År inrättades Statens institut till rasbiologi inom Uppsala.

Riksdagens båda kammare ansåg för att en rasbiologiskt institut skulle skydda mot inre fiender; defekta, asociala, abnorma samt brottsliga människor.

Dess tyska motsvarighet tillkom och organiserades efter svensk modell

Institutet bestod från Herman Lundborg liksom ledare tillsammans professors titel tillsammans ett statistiker, ett genealog, enstaka antropolog samt några biträden.^[16] Forskarna bedrev studier från olika släkters samt befolkningsgruppers livsbetingelser samt utvecklingsmöjligheter samt kartlade detta biologiska arvets innebörd på grund av sjukdomar samt ärftlighet.

Genom dessa utforskningar skulle man ett fåtal ett teoretisk förklaringsmodell mot bland annat brottslighet, vanart, alkoholism, sinnessjukdom samt ytterligare därför kallad undermålighet. Efter för att Herman Lundborg pensionerats samt Gunnar Dahlberg inträtt liksom färsk arbetsledare på grund av avdelningen på grund av rasbiologi kalenderår , förändrades synen vid rasbiologin.^[17] kalenderår bytte institutet namn mot Institutionen på grund av medicinsk genetik samt knöts mot högskola.

Se även

[redigera | redigera wikitext]

Referenser samt källor

[redigera | redigera wikitext]

Källor

[redigera | redigera wikitext]

Referenser

[redigera | redigera wikitext]